Idag pussas Freebird i Sydsvenskan!

Förstasidan på Sydsvenskans kulturdel pryds idag av det vackra fotot på Martin och Magnus i sina roller. Nyskriven opera får plats och får finnas!
Puss till alla er också!

www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/djuriskt-om-det-manskliga/

20140626-121621-44181735.jpg

Annonser

Urpremiär!

Ja, nu är det dags för premiär! Urpremiär! Vilken resa det har varit och jag är i skrivande stund imponerad och glad över alla i hela projektets hårda arbete och arbetsglädje. Det har verkligen genomsyrat hela processen från dag ett. Från första dagen det konstnärliga teamet träffades för drygt ett års sen tills nu och fortsätter säkerligen på turnén – den 100%-iga fokusen och allvaret i att vara medskapare i ett helt nytt verk.

För min del har det varit mest papper. Papper och till stor del, oftast nattliga, sittningar med Helena i telefon vid ett google-doc samskrivandes en ansökan. En ansökan, nej det blev nog ett femtontal vi lämnade in. Ochså tillstånd, bokföring, kontrakt, kvitton, projektplaner… ja, papper i pärmar och bland molnen.

För mig är det därför extra behagligt att sjunka ner bland publiken imorgon och se vad alla dess papper och mail faktiskt skapat. Så jag njuter dubbelt och låter mig föras med berättelsen till Den djupaste platsen och vidare._MG_0960

Tack alla och tack publiken, nu är det ni som lägger sista pusselbiten med er närvaro.

Hatten av,
Niclas, producent Freebird Malmö

Kompositör Daniel Hjorth har ordet.

_MG_1017Jag trodde aldrig att jag skulle kunna fastna för opera. Men jag hade nog fel. Den Djupaste platsen är den första operan jag gjort och det känns inte som att det blir den sista. Det mesta av min musik har fram tills i år varit instrumental. Jag har komponerat en del körmusik genom åren, men egentligen aldrig skrivit för soloröster förut. Som tonåring gjorde jag låtar hela tiden till de synth-band jag var med i. På den tiden var Depeche Mode mina stora förebilder. Jag gillade deras mörka, suggestiva sound som de byggde upp i slutet av 80-talet kombinerat med stundtals hypnotiska låtar och existentiella texter. På ett sätt känns det som att jag nu, genom att göra den här operan, har fått än mer kontakt med den perioden i min musikaliska utveckling. På 90-talet tog den klassiska musiken överhand för mig och jag lärde mig så mycket jag bara kunde av det musikaliska hantverket.  Några av mina favoriter har varit Bach, Mozart, Nielsen, Sibelius, Bruckner, Stravinsky, Xenakis och Cage. Parallellt har jag haft ett stort jazzintresse och påverkats en hel del av den minimalistiska musiken från 60-, 70-talet (Reich, Glass etc). Alla dessa influenser kan man nog också spåra i min musik. Det har varit fantastiskt att få jobba med alla duktiga sångare och musiker i den här uppsättningen. De har på olika sätt bidragit med förslag på förändringar och förbättringar av musiken. Inte minst har det varit inspirerande att gå in i det sångbara – att låta texten och det röstmässiga styra musiken i olika riktningar. Julie Maj Jakobsen har skrivit en fascinerande text med många bottnar som verkligen lockade fram fantasin när jag komponerade. Regissören Helena Röhr har även hjälpt mig under hela processen genom att bryta ner historien i tydliga dramaturgiska rörelser och riktningar. Det ska bli spännande att se när scenografen Elín Edda Árnadottírs miljöer hjälper till att till att få allt att falla på plats till en helhet. Här kommer några notexempel från några partier ur operan. Ex.1 – Scen 7 Vi hade en workshop i början av projektet, där vi gemensamt undersökte hur mer improviserade avsnitt skulle kunna få plats i operan. I slutändan blev det inte så mycket improvisation utan det mesta är noterat, men här är ett exempel som blandar improvisation med noterat material. Dybeste_scen7_sampleEx.2 – Scen 10 Det här är en kärleksscen mellan DAVID och HENRY. Tenorrollerna är väldigt olika i operan. Den ena är mer lyrisk och den andra drar mer åt det dramatiska, men i den här scenen möts de båda i en intim duett där deras röster slingrar sig runt varandra i svag nyans. Dybeste_scen10_sample Ex.3 – Scen 12 Här har TORA ett känslomässigt utbrott som får sin musikaliska gestaltning med arga melismer. Dybeste_scen12_sample Ex.3 – Scen 15 Eftersom det är med sex olika roller och sångare ville jag gärna att det skulle finnas några partier där alla får sjunga tillsammans. Det fanns ett ställe i texten där gråsparven rider på vargens rygg och känner det som att hon flyger. Det avsnittet har jag gjort som en sextett där alla har sin egen melodiska linje att följa. Dybeste_scen15_sample
Hälsningar från,
Daniel Hjorth, kompositör
www.danielhjorth.com

 

Djuret inom mig

bild 1

När regissören Helena Röhr frågade mig om jag var intresserad av att sjunga och gestalta en roll i en nyskriven opera blev jag eld och lågor. Hur ofta får man egentligen chansen att uruppföra en ny opera? Det är i alla fall första gången för mig!
Det enda som jag fick veta då om min uppgift var att jag skulle spela Vargen, det mytomspunna, kontroversiella rovdjuret som alla har sin egen uppfattning om. Det första som dök upp i huvudet på mig var alla de sagor jag fått höra genom livet där det figurerar vargar. Rödluvan, Peter och Vargen och De tre små grisarna. Vargar som handlar ont utifrån sagornas sensmoraler.
Vad är det som gör att den beter sig så?

Operan bygger på temat ensamhet.
Efter någon dag in i repetitionsarbetet dök termen ensamvarg upp.
Vargar är vanligtvis flockdjur som lever i grupper med strikt hierarki, men det händer ibland att en varg blir utstött ur flocken av olika anledningar. Då blir den ensam. En ensamvarg.
De tankar som jag har jobbat med under repetitionsarbetet är hur en ensamvarg beter sig i förhållande till vargen i flock.
I flocken har man sin plats, man vet var man har varandra. Det är en sträng trygghet. Men vem är vargen utan den? Hen skulle kunna vara vem som helst. Att inte kunna förhålla sig till andra gör att man tappar uppfattningen om sig själv. Min varg som jag gestaltar har därför blivit ett djur som styrs av sin hunger.
En hunger som har växt ur ensamheten.
Hunger efter mat och hunger efter närhet till andra. En hunger som tar över där disciplinen i flocken brukade vara.
Är då vargens handlingar onda för att den är hungrig?

Detta är frågor som jag tycker är intressanta i det pågående arbetet! Hur rör sig en hungrig varg? Hur ser den ut?

Det är så himla spännande att upptäcka en ny sida hos mig själv som jag inte har utforskat tidigare.
Min inre varg, djuret inom mig.

/Sebastian Durán, baryton

Veckans rep

Hej!

I veckan har vi repat intensivt i det Vita Rummet på Inter Arts Center i Malmö. Både sceniskt och musikaliskt. Det är fantastiskt att se hur föreställningen växer fram scen för scen, och hur modiga och smarta sångarna är, efter genialisk vägledning av vår regissör Helena Röhr.

Ibland har det varit svårt att få ihop repen rent tidsmässigt, i och med att de flesta som är med i detta projekt även jobbar med annat. Men alla ger verkligen allt när de är på plats, och stämningen är glad och positiv. Detta trots att vi har haft otur med strejk på Öresundstågen, och resan mellan Köpenhamn och Malmö tar lite längre tid än den brukar för en del av sångarna och vår pianist samt musikaliska repetitör.

meretejosefinesebastianNäspratar_repta vecka kommer orkestern in, och vi börjar med kostymprovning.

Här kommer lite bilder från denna veckans rep.

/Emelie Veide, regiassistent

 

 

josefine_meretemagnusmartinisabelhelenamartinisabelmartinblundar

 

 

Första repetitionsdagen är förbi

Redan första repetitionsdagen i första veckan kastades vi in i konsten att gestalta erotik på scenen. Karaktärerna Tora och Henry älskar med varandra i vardagsrummet, inser att de inte har någon kondom, och fortsätter ändå.

Varje gång jag arbetar med en scen med sexuellt innehåll, funderar jag mycket över hur jag och sångarna/skådespelarna tillsammans kan skapa en så berörande scen som möjligt. Jag arbetar med detta för att beröra och det är fantastiskt att kunna göra det även med sensualism och erotik. Men hur gestalta detta på scenen utan att vi hamnar i ett porrdike? Utan att den ena personen med ett visst kön får tolkningsföreträde av vad som är upphetsande?

photo1_Fotor
Jag har arbetat med sexscener av olika slag de senaste åren. Förra sommaren blev Jorun gravid med sin älskade Arnulf i Vadstena till Marie Samuelssons nykomponerade musik. Det har runkats och onanerats i Spring Awakening både på Malmö Opera och Lunds Stadsteater. Och i Hanoi har jag utforskat flörtandets och förälskelsens konst samt hur en får handha kondomer på en operascen i ett land där det för 30 år sedan var förbjudet att krama varandra på gatan.
Det viktiga är alltid att våga. Det finns mycket sex på våra olika scener, men inte alltid modig sådan. Den utger sig kanske för att vara det, men jag finner ofta sexscener frånstötande. Råa. Nära övergrepp. Det var en stor diskussion och debatt kring bl.a. detta för två år sedan, kallad operasexism-debatten. Den behövs fortfarande.
photo6_Fotor
Vi behöver respektera varandra. På scenen och bakom scenen. Och våga visa sårbarhet och lust med samma allvar vi känner det privat. Vi ska inte vara privata på scenen, det är jag inte intresserad av.
Utan att hamna i porr, klichéer eller övergrepp kan vi våga visa något som kan kännas vått och hårt och skönt. Och som kittlar och är vackert.
Hur Tora och Henry beter sig vi se senare i sommar. Just nu ser det bra ut. Och vackert.
Hälsning från pågående repetitioner,
Helena Röhr, regissör