Kompositör Daniel Hjorth har ordet.

_MG_1017Jag trodde aldrig att jag skulle kunna fastna för opera. Men jag hade nog fel. Den Djupaste platsen är den första operan jag gjort och det känns inte som att det blir den sista. Det mesta av min musik har fram tills i år varit instrumental. Jag har komponerat en del körmusik genom åren, men egentligen aldrig skrivit för soloröster förut. Som tonåring gjorde jag låtar hela tiden till de synth-band jag var med i. På den tiden var Depeche Mode mina stora förebilder. Jag gillade deras mörka, suggestiva sound som de byggde upp i slutet av 80-talet kombinerat med stundtals hypnotiska låtar och existentiella texter. På ett sätt känns det som att jag nu, genom att göra den här operan, har fått än mer kontakt med den perioden i min musikaliska utveckling. På 90-talet tog den klassiska musiken överhand för mig och jag lärde mig så mycket jag bara kunde av det musikaliska hantverket.  Några av mina favoriter har varit Bach, Mozart, Nielsen, Sibelius, Bruckner, Stravinsky, Xenakis och Cage. Parallellt har jag haft ett stort jazzintresse och påverkats en hel del av den minimalistiska musiken från 60-, 70-talet (Reich, Glass etc). Alla dessa influenser kan man nog också spåra i min musik. Det har varit fantastiskt att få jobba med alla duktiga sångare och musiker i den här uppsättningen. De har på olika sätt bidragit med förslag på förändringar och förbättringar av musiken. Inte minst har det varit inspirerande att gå in i det sångbara – att låta texten och det röstmässiga styra musiken i olika riktningar. Julie Maj Jakobsen har skrivit en fascinerande text med många bottnar som verkligen lockade fram fantasin när jag komponerade. Regissören Helena Röhr har även hjälpt mig under hela processen genom att bryta ner historien i tydliga dramaturgiska rörelser och riktningar. Det ska bli spännande att se när scenografen Elín Edda Árnadottírs miljöer hjälper till att till att få allt att falla på plats till en helhet. Här kommer några notexempel från några partier ur operan. Ex.1 – Scen 7 Vi hade en workshop i början av projektet, där vi gemensamt undersökte hur mer improviserade avsnitt skulle kunna få plats i operan. I slutändan blev det inte så mycket improvisation utan det mesta är noterat, men här är ett exempel som blandar improvisation med noterat material. Dybeste_scen7_sampleEx.2 – Scen 10 Det här är en kärleksscen mellan DAVID och HENRY. Tenorrollerna är väldigt olika i operan. Den ena är mer lyrisk och den andra drar mer åt det dramatiska, men i den här scenen möts de båda i en intim duett där deras röster slingrar sig runt varandra i svag nyans. Dybeste_scen10_sample Ex.3 – Scen 12 Här har TORA ett känslomässigt utbrott som får sin musikaliska gestaltning med arga melismer. Dybeste_scen12_sample Ex.3 – Scen 15 Eftersom det är med sex olika roller och sångare ville jag gärna att det skulle finnas några partier där alla får sjunga tillsammans. Det fanns ett ställe i texten där gråsparven rider på vargens rygg och känner det som att hon flyger. Det avsnittet har jag gjort som en sextett där alla har sin egen melodiska linje att följa. Dybeste_scen15_sample
Hälsningar från,
Daniel Hjorth, kompositör
www.danielhjorth.com

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s