Sydsvenskan: Helena Röhrs regi bryr sig om varje figur och avlyssnar minsta skiftning i detta så ovanliga kammarspel. I ”Den djupaste platsen” förhåller sig både instrument och kroppar till något större, svårformulerat och mytiskt anlagt. Vad beträffar föreställningen slutar den där den börjar: i en gåta.

Malena Forsare var och såg föreställningen igår. Såhär skriver hon i Sydsvenskan:

Skärmavbild 2014-07-26 kl. 15.24.35

”Helena Röhrs regi bryr sig om varje figur och avlyssnar minsta skiftning i detta så ovanliga kammarspel. I ”Den djupaste platsen” förhåller sig både instrument och kroppar till något större, svårformulerat och mytiskt anlagt.”

”Behöver jag säga att det låter vackert? Daniel Hjorths komposition låter accordeon möta cello, basklarinett och keyboard. Klangbilden uppstår när tonernas kanter avlöses av längre mättade bågar. Så rör sig musiken i snabba ornamenterande löpningar som utvecklas till förtätade tonflätor bortom alla kategorier. Hela tiden sångbart, fantasifullt och utsökt tolkat av ensemblen som helhet.”

Malena Forsare, Sydsvenskan.se 26 juli 2014

Länk till hela recensionen här >>>

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s